Vafalls?
Tomtefars röst ljöd genom hela den stora lokalen, och alla nissar tittade hastigt upp när de hörde honom. Tomtefar hade en ovanligt genomträngande och djup röst som kunde fylla hela den stora verkstaden utan problem. När Tomtefar la manken till darrade de färdiga schackbrädena där de stod lutade mot väggen för att torka och i dockavdelningen vajade håret på dockorna så att den ansvariga nissen hade svårt att locka det enligt rutinerna. Den här gången var Tomtefars röst dessutom ackompanjerad av ett ilsket rött ansikte, som kontrasterade mot det långa vita skägget och skar sig oerhört mot hans röda dräkt.
Det är faktiskt kris nu och då kan man inte kräva att allt ska fortgå som vanligt, sa den snusförnuftige Skyddsombuds-nissen som stod framför honom. Han hade haft sina duster med Tomtefar tidigare och lät sig inte skrämmas av Tomtefars vrål. Tomtefar tittade ner på nissen som fortsatte:
Vi är trots allt mitt i en pandemi, och alla måste hjälpas åt att minska smittspridningen! Alla nissar borde arbeta hemifrån.
Tomtefar andades häftigt och vrålade något om att det var störtlöjligt, nissarna bodde precis utanför verkstaden, vad skulle det göra för skillnad om de var i verkstaden eller utanför den!
Tomtefars verkstad borde föregå med gott exempel och följa föreskrifterna, sa Skyddsombudsnissen och höll fram en papper med Myndighetens logga på. Det är allvar nu!
Tomtefar, vars ansiktsfärg nu höll på att övergå från rött till vitt, stirrade på pappret som nissen morskt höll fram emot honom. Han vägrade att ta det, trots att nissen uppfordrande skakade det framför honom. Han tog ett djupt andetag och försökte behärska sitt humör, Tomtemor ogillade när han skrek i verkstaden, hon sa att det störde auran i lokalen. Precis när han kände att han fått kontroll på sin ansiktsfärg tog nissen framför honom åter till orda:
Vi måste ha handsprit vid varje arbetsstation, och varje morgon borde vi ta temperaturen på nissarna som inte kan arbeta hemma.
Tomtefar kände hur ansiktet börja bulta igen, och han kunde inte hjälpa det, han vrålade åt Skyddsombudsnissen, så kraftfullt att nissens mössa flög bakåt, och tofsen fladdrade i vinddraget. Tomtefar hade tänkt skälla ut nissen efter noter, men det enda ord som kom ut var ett:
Handsprit!
Till Tomtefars försvar skrek han det dock tre gånger, och nissarna i verkstaden förstod budskapet och återgick till sitt arbete. De kände Tomtefar, han var inte elak men han var van att göra saker som man alltid gjort dem. Förändringar var inte hans forte, och Skyddsombuds-nissen var ofta en prövning för han nerver.
Ja, och vi kan inte räkna med att leverera julklapparna som vanligt heller. Förra året skickade vi en del per post och det kan vi nog göra även i år, fortsatte Skyddsombuds-nissen oberört.
Kommer inte på fråga, vrålade Tomtefar, julklapparna ska ut som vanligt med ren och släde. Att skicka dem med post var en engångshändelse.
Nissen tittade bekymrat på honom och undrade försynt om Tomtefar hade begärt inresetillstånd i de olika länderna, för annars skulle han nog stoppas vid gränsen. – I människornas värld får ingen komma in utan särskilda skäl numera. Vi är mitt i en pandemi, och måste alla göra uppoffringar, fortsatte nissen självsäkert. Han visste att han hade föreskrifterna på sin sida.
Tomtefar stirrade på honom, han förstod inte frågan, hur kunde någon stoppa barnens julklappar?
Om Tomtefar får tillstånd så kanske vi kan åka till utvalda hem, förutsatt att Tomtefar håller avstånd och har munskydd. Men Rudolf kan inte dra Tomtefars släde, han får lätt infektioner i mulen. Vi måste skydda de svagaste.
Rudolf är inte svag, vrålade Tomtefar, han är hypokondriker!
Skyddsombudsnissen såg bekymrad ut. Tomtefar verkade inte riktigt se allvaret i situationen. Och att anklaga Rudolf på det sättet var nästan ett brott mot rutinerna mot kränkande särbehandling som nissen själv drivit igenom året innan, men han sa ingenting eftersom Tomtefar trots allt hade rätt i sak – Rudolf var en hypokondriker! Tomtefar såg nu ut att vara nära en stroke, men nissen tänkte att det var bästa att dra esset ur rockärmen på en gång, för att Tomtefar skulle förstå att här kunde inga undantag från reglerna göras.
Tomtefar måste tänka sig för och var försiktig, Tomtefar är trots allt i riskgrupp, kanske kan någon av de yngre tomtarna åka ut med julklapparna istället i år, sa han. Kanske kan Tomtefar tomta digitalt i år?
Det var droppen för Tomtefar, som stormade förbi Skyddsombuds-nissen och in på sitt kontor. Bra, tänkte nissen, ju mer isolerad han är desto säkrare är han. Det finns många sätt att rädda julen. Han var trots allt ganska nöjd med sitt samtal med Tomtefar. Han gick visslande mot verkstadens ingång för att påbörja arbetet med att sätta upp skyltar om vikten av handtvätt. Det är ju trots allt allvar nu, och ingen, inte ens Tomtefar, borde hitta på ursäkter för att rättfärdiga sina sociala aktiviteter, det hade nissen hört på en presskonferens.
Men om du inte fick några julklappar i år så kan det bero på att Tomtefar sitter i pandemi-karantän, nissarna arbetar hemma och handspriten räckte inte till hela Rudolfs mule. Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän, ty det har han lovat.
Om inte Skyddsombuds-nissen har hittat nya riskområden att sätta tänderna i.