En dag upptäckte Tomtefar att nissarna hade organiserat sig. Det var en grå höstdag, och det lackade fort mot jul. Tomtefar gick sin vanliga runda i verkstaden och anmärkte på att arbetet gick väldigt långsamt. En av nissarna klev då fram och sa att det nu var slut med julstressen, arbetet skulle från och med nu ske i lugnare takt och enligt fackliga regler.
Tomtefar stirrade på nissen, till att börja med helt ur stånd att ta in vad han sa. Sedan började han protestera, det var bara en månad till jul och alla önskelistorna hade nu kommit fram, det var bråttom att få till alla paket till barnen, de måste vara klara till julafton så att han kunde dela ut dem. Nissen svarade att det var tråkigt om de nya reglerna drabbade barnen, men till nästa år fick Tomtefar planera bättre, sätta igång produktionen tidigare och sätta en mer rimlig tidsgräns för när alla önskelistor skulle vara framme. Nissarna tänkte inte längre riskera sina liv för att Tomtefar inte kunde leda arbetet på ett säkert sätt.
Tomtefar blev arg, men alla nissarna hade nu slutit upp kring sin utvalde talare, och de nickade instämmande åt allt han sa. Det skulle inte bli något mer arbete i verkstaden innan Tomtefar gick med på grundläggande arbetsmiljöregler. En liten nisse rusade fram över golvet och gav Tomtefar ett papper. Tomtefar riktade in glasögonen, precis som han gjorde när han läste en önskelista från ett barn. Det han höll i händerna var dock en helt annan typ av önskelista. Han började läsa och blev mer och mer upprörd ju längre han kom, snart tävlade ansiktsfärgen med klädseln i rödhet. Chefsnissen uppmanade honom att läsa högt och Tomtefar harklade sig och röt med så hög stämma att nissarna kollektivt hoppade till:
- Regelbundna skyddsronder
- Skriftlig arbetsmiljöpolicy
- Reglerade arbetstider och övertidsersättning
- Slut på ackordsjobb
Listan fortsatte men Tomtefar hade tappat andan, särskilt det sista hade fått hans ansiktsfärg att gå från röd till grå. Nissarna betraktade honom spänt, skulle han få en hjärtattack? Tänk om de hade ihjäl Tomtefar! Men Tomtefar gjorde som Tomtemor hade lärt honom och andade sig ur krisen, något Tomtemor själv hade lärt sig på sina yogalektioner. Tomtefar vägrade gå på yoga, men Tomtemor hävdade att det gjorde henne smidig och lugn och att Tomtefar borde prova, det var bra för blodtrycket.
Långsamt, andetag för andetag, återfick Tomtefar en neutral ansiktsfärg och från nissarna hördes en kollektiv suck av lättnad. Det hade inte sett bra ut för deras nystartade fackförening om de vid en första förhandling med arbetsgivaren haft ihjäl självaste Tomtefar, en månad före julafton! Men trots att Tomtefar nu lugnat sig något var det knappast den vanlige jovialiske tomten som stod där framför nissarna. Nej, han var fortfarande arg och vägrade bestämt att gå med på nissarnas krav.
Chefsnissen deklarerade sturskt att om Tomtefar inte gick med på kraven på listan, ja då hade de inget annat val än att strejka! Inga julklappar skulle planeras, tillverkas eller slås in förrän Tomtefar gick med på grundläggande arbetsvillkor. Tomtefar svarade med ett hot om att kasta ut alla nissar, och istället ta in alver för tillverkningen, men även om det lät bra visste både Tomtefar och nissarna att det inte skulle gå att göra veklighet av det hotet, alver hade inte rätt kunskap för arbetet i tomtens verkstad. Inte heller var de att lita på i en stressig situation. Men Tomtefar tänkte inte ge upp så lätt. Han stormade ut från mötet med nissarna, de skulle inte tala om för honom hur han skulle sköta sin verksamhet!
Strejken i tomteverkstaden var därmed ett faktum. Inga leksaker tillverkades, inga paket slogs in, ingen hanterade de inkommande listorna eller planerade utdelningsrutter. Banden i fabriken stod stilla, den rutiga färgen torkade i de öppna färgburkarna. Ingen såg efter renarna eller putsade upp släden. Nissarna tillbringade tiden med att läsa på om sina rättigheter i Arbetsmiljöverkets föreskrifter.
Tomtefar tillbringade tiden med att klaga inför Tomtemor. Han som alltid varit en god arbetsgivare, hur kunde nissarna svika honom nu! De hade ju ledigt hela våren, det måste ju kompenseras med hårdare arbete på vintern! Han arbetade ju själv lika hårt som de gjorde! Det var ju inte hans fel att barnen inkom med sina önskelistor först i oktober eller november, han kunde knappast kräva att de skulle skicka in dem i januari!
Tillslut fick Tomtemor nog. Först sa hon åt Tomtefar på skarpen att han fick skärpa sig och se till att lösa situationen. Det var snart jul och de måste få ut så många julklappar som möjligt. Sedan gick hon till nissarna och skällde ut dem. Hon sa att Tomtefar nog kunde tänka sig vissa punkter men att de inte skulle få bort ackorden, i alla fall inte i år. En stund senare lommade Tomtefar in i verkstaden och med Tomtemor som medlare kom de till en överenskommelse. Strejken skulle avslutas, om Tomtefar gick med på att godkänna nissarnas skyddsombud och genomförde en skyddsrond innan arbetet återupptogs! Nissarna gick med på att jobba ackord även detta år, men till nästa år ville de ha reglerade arbetstider. Muttrande skakade Tomtefar hand med chefsnissen, som han dessutom godkände som huvudskyddsombud för nissarna. Tomtemor åtog sig att skriva en arbetsmiljöpolicy. Strejken var över, men innan nissarna återgick i arbete väntade en skyddsrond.
Det var den värsta eftermiddagen i Tomtefars liv. Det visade sig att i hans verkstad lurade farorna överallt. Nissarna såg risker i allt arbete, och det Tomtefar betraktade som charmiga och praktiska lösningar, såg nissarna som dödsfällor. Den schackrutiga färgen luktade för mycket, nissarna ville köpa in ansiktsmasker och bygga dragskåp för målningen. De löpande banden saknade skyddsanordningar och nödstopp. De öppna sågklingor som användes vid gunghästtillverkningen var enligt nissarna livsfarliga! Arbetet vid vissa stationer var för enahanda och hade ergonomiska brister, många av nissarna klagade på belastningsskador. Även elsystemet behövde en översyn, ansåg det nya huvudskyddsombudet. Till och med Tomtefars funktionstester av leksaker fick kritik, trots att han själv hade så roligt under dem. De var oansvariga och ledde till oacceptabla hälsorisker enligt nissarna. Att färdiga leksaker tilläts ligga på golvet där nissarna i stressen kunde snubbla på dem fick Tomtemor också skriva upp i det allt längre protokoll hon förde under ronden.
När skyddsronden äntligen var över var Tomtefar helt slut. Nissarna återgick i arbete, men chefsnissen, Tomtefar och Tomtemor, kom överens om att vissa verksamheter skulle upphöra omedelbart, det gällde t.ex. allt arbete med öppna sågklingor och målningen med den giftiga schackbrädesfärgen. Det skulle innebära att barn som önskat sig schackbräden och gunghästar inte fick sina önskningar uppfyllda, men det kunde inte hjälpas. I gengäld erbjöd sig nissarna att göra extra många käpphästar och andra sällskapsspel.
Tomtefar gick ut i stallet för att se till sina renar, och fann till sin förskräckelse att även om stallnissarna återgått i tjänst och var i full färd med att putsa både släden och renarna, så hade Rudolf fått en rejäl bihåleinflammation som gjorde honom rödare om nosen än vanligt, och Prancer, som vanligt den stoltaste av renarna, gnällde över en spricka i hoven. Tomtefar kunde inte se någon spricka men Prancer gnällde och kved och haltade. Tomtefar suckade, med en förkyld och en halt ren skulle han inte kunna dela ut alla julklapparna i tid. Han var tvungen att flyga långsammare och landa försiktigare vid varje stopp. Han gick in i stugan för att konsultera Tomtemor i frågan. Tomtemor var fullt upptagen med att skriva rent protokollet från skyddsronden, men hon la arbetet åt sidan en stund och föreslog att Tomtefar kanske skulle skicka några av paketen med bud, eller post! Tomtefar blev mäkta chockad av ett sådant förslag, aldrig i hela sin karriär hade han behövt ta hjälp av utomstående aktörer för att få fram alla paket på julafton.
Tomtemor erkände att det var ett mycket oortodoxt sätt att lösa problemet, men nog var väl årets säsong ändå så konstig att det inte kunde göra mycket om man också anlitade externa leverantörer? Det viktigaste var väl ändå att barnen fick sina julklappar? Tomtefar muttrade en stund, men gick tillslut med på att skicka en del av paketen i förväg.
Så blev det julafton även detta år, de flesta av julklapparna blev trots allt färdiga och kunde levereras, på ett eller annat sätt. Släden packades som vanligt full, och Tomtefar och renarna lyfte på sin vanliga runda. Prancers hov hade nästan läkt och Rudolf snöt sig ljudligt i Tomtemors förkläde innan de satte av, bara aningen långsammare än vanligt!
Men är det så att Tomtefar inte stannar vid just ditt hus i år, så kan det vara för att han istället skickat dina paket med posten. De är fortfarande från Tomten och hans nissar, men de kanske är lite försenade. Posten, liksom numera även Tomtefar, har arbetsmiljöregler att följa, och får inte arbeta oreglerat ens för att få fram alla julklappar!