Mitt namn är Inga, och jag är vikingaprinsessa!
Eller, jag skulle ha varit prinsessa om far fortfarande hade varit kung. Han slutade vara kung när det det kom en större kung, som härskar över ett mycket större område. Han kallas för storkung, och tydligen ville far inte vara lillkung, så nu är han jarl istället. Men det betyder att jag inte kan vara prinsessa, för jarladöttrar har tydligen inga titlar. Det är i alla fall vad mor säger. Min bror säger att far fick stryk av storkungen, men det tror inte jag på för far är jättebra på att slåss. Min bror säger bara det när inte far hör.
Allt det där med att far inte ville vara lillkung hände långt innan jag föddes och ingen har velat förklara för mig varför jag inte kan vara prinsessa ändå. När jag blir stor ska jag bli prinsessa. Då ska jag hjälpa far att bli kung igen, för jag tror att han egentligen saknar att vara kung.
Det är inte så lätt som det låter, ska ni veta. Jag är minst av alla i byn, och ingen vill öva med mig. Mina syskon säger att jag bara är en liten tös, och att jag ska sluta larva mig, och mor säger att en prinsessa inte ska ha vapen, men då har hon fel, för barden brukar berätta sagor om kvinnliga krigare och då blir alla de vuxna männen tysta och alla kvinnorna gör konstiga ljud och låtsas att de inte hör barden. Barden säger att de där kvinnorna som slåss är sköldmöer, men jag tror att det bara är ett gammalt ord för prinsessa.
För det mesta får jag leka, och öva på att vara prinsessa, själv. Alla de andra har annat för sig säger de.
För det mesta är jag ute och rider på Faxe, min mammut. Faxe är stor och snäll och vi brukar rida ut på äventyr, så långt bort att vi ibland inte ser byn. Fast egentligen får vi inte rida så långt. Mor säger att vi inte får rida utom synhåll för byn, far säger att jag alltid måste se röken från härdarna i byn, och att jag aldrig får rida så långt att jag ser röken från någon annan by. Mor säger att far är galen, och att jag är för liten för att rida ensam alls. Far säger oftast ingenting då, men han hjälper mig oftast upp på Faxe, och säger att jag ska lyda mor.
Min syster Ragnfrid, som är äldre än mig, flera år äldre, en riktig liten dam brukar far säga, skrattar åt mig och säger att Faxe inte alls är en mammut. Hon säger att det inte finns några mammutar längre. Min bror brukar alltid hålla med Ragnfrid, och han säger att Faxe bara är en ovanligt raggig och ful ponny med uppstående man. Ragnfrid brukar säga att Faxe är fet också, och inte borde äta så mycket gräs.
Faxe brukar bli ledsen när de pratar om honom så, och jag brukar skrika åt dem att låta honom var ifred. Sedan travar vi iväg och övar på att vara prinsessa tillsammans. För jag vet att Faxe är en mammut, och han blir så stolt när jag försvarar honom att han höjer sin snabel och tutar.
Faxe har aldrig tyglar eller sånt. Faxe vet alltid vart jag vill och går han fel säger jag till honom och så går han dit jag vill. Fast oftast har vi inget mål, så det finns ingen fel väg. Man kan öva på att vara prinsessa överallt.
Mina syskon är elaka mot Fafnir också. Fafnir är min lilla drake. Han är pytteliten än och kan inte spruta eld eller något sånt, men jag tror att det kommer när han blir äldre.
När jag och Faxe är på äventyr brukar jag öva på att vara prinsessa med ett av Sigurds gamla träsvärd som han tror är försvunnet, men som jag bara lånar och förvarar under en sten. Det var så jag hittade Fafnir. Han låg och pep under stenen där jag hade lagt Sigurds svärd. Jag petade på honom med svärdet och då rusade han mot mig och nafsade mig, men han var så liten att det gjorde ingenting.
Jag visste direkt att det var en drake, för barden har sagt att det finns drakar, och en dag sa en sejdkunnig kvinna som besökte byn att min bror skulle bli en drakdödare när han blev stor. Far blev stolt när hon sa det, och sejdkvinnan fick extra mycket mat sig när hon lämnade byn. Mor suckade och sa att far är en idiot. Jag vet inte vad en idiot är, och mor ville inte förklara det för mig när jag frågade.
Min syster säger att Fafnir inte alls är en drake, utan en hund. Men hon har fel i det också, för Fafnir är inte alls lik de andra hundarna i byn. De är stora och otäcka och skäller hela tiden. Fafnir är liten och mjuk, men har en rand av stående fjäll på ryggen, så han måste vara en drake. Det där med elden kommer nog snart.
Min bror, som heter Sigurd, brukar jaga Fafnir runt gården och säga att han ju måste öva om han ska bli en drakdödare när han blir stor. Då blir jag jättearg och hämtar fars lilla yxa i förrådet och jagar Sigurd över gården, så att han ska känna hur det känns att bli jagad. Mor blir alltid jättearg på mig och säger att jag inte får leka med fars vapen. Far brukar skratta och säga att så fort jag blir lite större ska han lära mig att slåss med yxa på rätt sätt. En gång sa han att han borde låta smeden tillverka en liten yxa till mig, men då gav mor honom en jättearg blick och sa att han borde tänka på att inte sätta griller i huvudet på flickan, att han mumlade något om att det kanske inte var passande för någon som var så liten. Jag vet inte vad griller är heller.
Fafnir är jätterädd för Sigurd och brukar gömma sig så fort han kommer i närheten. Han blir helt darrig, så han brukar oftast sova i stallet med Faxe. Ibland smyger jag ut dit på natten och sover där också, för Ragnfrid tar så stor plats i vår bädd.
Fafnir är också lite rädd för Sigurds träsvärd, men det går nog snart över för jag har förklarat för Fafnir att svärdet egentligen är mitt nu!
Men det är inte alltid jag får tid att rida ut med Faxe och Fafnir, för att öva på att vara prinsessa. Varje dag måste jag lyssna på byns lärare och det är ofta jättetråkigt. Alla barn i byn får samma undervisning, fast några av oss egentligen borde undervisas i att bli prinsessor och få öva med pilbåge och yxa och svärd och sånt.
Far har sagt att om jag lyssnar noga på läraren i ett hela tiden han är borta på vikingatåg, så ska jag få öva med de små pojkarna i byn när han kommer hem nästa gång, men jag får inte säga det till mor än, det är en hemlighet. Han sa det precis innan han åkte, han brukar åka på vikingatåg nästan varje år, tillsammans med en del av de andra krigarmännen i byn, och i flera andra byar också. Far säger att det är trevligt att träffa nya människor och att det är viktigt att handeln fungerar. Mor säger att vikingatågen är en ursäkt för att få drickas mjöd utan att någon gnäller. Men mor brukar tycka om när far åker för då får hon styra även sånt som far brukar styra.
Jag hoppas att det far kommer hem igen snart, för läraren är oftast jättetråkig. Det är mycket roligare att lyssna på barden, hans berättelser är mycket mer spännande. mor säger att det är för att barden har utbildning för att berätta. Jag tycker att läraren också borde ha utbildning men när jag sa det till mor en gång blev hon arg och sa att jag inte förstod sånt. Mor blir oftast lite retlig när far är borta. Ragnfrid säger att det är för att mor saknar far.
Men jag ser också verkligen fram emot att far kommer hem igen den här gången, för det är lite tråkigt här utan honom, och jag behöver verkligen öva med riktiga vapen snart om jag ska bli en bra prinsessa när jag blir stor!